prinsessfeminist

Någonting som gör mig så jävla besviken, som gång på gång solkar min annars så klara glädjebägare, det är när personer som jag tycker om, kanske till och med börjat beundra lite, plötsligt från ingenstans ger ifrån sig ett exempel på taskig kvinnosyn. 

När man precis börjat tänka att den här bruden/snubben är ju ascool, verkar riktigt vettigt! Så alldeles innan man hunnit tänka klart det så är det som att man ser dem kväljas och hulka sig, man förstår vad som är på gång och man vill rädda situationen genom att sträcka sig efter en sopkorg eller annat lämpligt men hinner inte innan olyckan är ett faktum. Den stickande lukten från den verbala spyan där man tydligt kan urskilja både delar av 1800-talets kvinnosyn, modern sexism och en gnutta antifeminism lägger sig som en dimma i rummet som för bara några sekunder sedan var en hemtrevlig plats där snälla tankar tänktes om varandra.

 

Och inte helt sällan är jag den enda i rummet som faktiskt verkar se, eller i alla fall besväras av, den här spyan som ligger och flyter ut på golvet och sprider sin olidliga stank i varenda liten vrå. Varför?

 

Det här hände mig för några dagar sedan. Jag och ett par andra kvinnor satt och tittade på tv. Camilla Henemark intervjuades, det var väl om den där boken där hon skrivit om sina älskare osv. 

Vid något tillfälle så säger hon någonting i stil med "ja jag skulle ju kunna börja leva anständigt och hålla ihop benen men..." varpå en av dessa kvinnor som sitter bredvid mig kastar ur sig "ja har du kommit på det NU?"

 

Det här kan man kanske tycka var en oskyldig kommentar. DET ÄR DET INTE!! 

Respekten jag fått för den här kvinnan sjönk som en sten. Jag hatar sådant här. HATAR! Kan folk skärpa sig och lägga ner de här patetiska jävla värderingarna så jag kan få tycka om er?