Engagemanget.
Alltid när jag funderar på hur jag ska börja ett blogginlägg så börjar jag med "Jag blir så fascinerad". Av den enkla anledningen att jag ofta blir just det, fascinerad. Nu undviker jag att göra det för att det känns som att ni läsare kommer tänka att jag står där med gapande mun, höjda ögonbryn och stirrande blick varje gång jag träffar på en superövertygad vargutrotningsförespråkare, homofob, rabiat sverigedemokrat, hysterisk negerbollsförespråkare, antifeminist, antiprostitutionshetsare, Gudrun Schyman-hatare eller totalt okällkritiska individer och annat drägg. Då antar jag att ni tänker, "men gud va hon överreagerar, sådana träffar man ju hela tiden". Men nej, min fascination inför dessa fenomen tar sig inte uttryck i att jag blir en fågelholk.
Det är snarare en liten biprocess som startar i min hjärna som gör att under några sekunder lägger huvudet lite på sned, får en svag tillstymmelse till leende på läpparna samtidigt som jag förtvivlat försöker lista ut vad som rör sig (eller inte rör sig) i det fascinerande objektets hjärna. Jag gillar engagemang, och jag tycker också att folk är alldeles för lite intresserade av sin omvärld, därför vill jag förstå och inte bara fördöma. Lite som när man ser ett barn göra något märkligt. Typ rita en huvudfoting och säga att det är dennes mamma. Liksom, kul att du försöker, verkligen, men hur tänkte du nu?
Nu sitter inte jag här och påstår att jag har någon slags patent på sanningen, för det har jag inte. Men vissa saker blir så otroligt löjeväckande att höra och se. Fine, ungar ritar huvudfotingar. Ologiskt, inte särskilt snyggt, ganska dumt. Men det är ju barn, och barn är ganska ologiska, ritar sällan snyggt och är ärligt talat ganska dumma. Det är ju lite av deras charm. Det är däremot inte det minsta charmigt med vuxna människor som gång på gång gör precis samma ologiska, korkade tankevurpor bara för att man är för lat för att orka sätta sig in i en fråga litegrann innan man börjar engagera sig.
Med "engagera sig" menar jag då den typen av engagemang vi ser vid till exempel frysdisken på ica:
- Asså fyfaan, varför säljer de halalkött? faan, jävla muslimer, djurplågeri är vad det är och de tycker att det är okej, jävla idioter uuuuäh! Men här har vi kött som vi kan köpa, billit å bra!
- Men alltså hörrni, ska vi verkligen ha dansk fläskfilé? Vet ni hur illa grisarna har det i Danmark?
- Kbry? Den är ju 20 spänn billigare än den svenska.
- Kan vi inte göra något vegetariskt istället? Både nyttigare, billigare, godare och vi slipper stödja otrevliga djurindustrier!
- Öh, kaninmat nej tack. Höhöhöhöhöhööö!
För att sedan försvinna bort mellan hyllraderna förenade i ett dovt, manligt skratt ackompanjerat av ryggdunkar och ett och annat "ja jävlar".
Jag är emot halalslakt. Precis som jag är emot allt annat onödigt lidande djur utsätts för. Det är löjeväckande att höra någon påstå sig värna djuren genom att fördöma halalslakt, samtidigt som man utan några som helst betänkligheter köper allt möjligt annat kött.
Nu är jag inte en sådan där jobbig typ som tycker att om man engagerar sig i en liten fråga så ska man absolut engagera sig i något större. Typ, skit i TV-eken, tänk på barnen i Afrika, men det blir så fånigt uppenbart att rabiata halalslaktsmotståndare vanligtvis bara använder det som ytterligare en ursäkt att få hata muslimer.
Jag ska inte vara en sådan där SD-konspiratorisk typ och tro att dessa skenheliga djurrättsförespråkare har en dold agenda där de vill få så många som möjligt att hata muslimer för att sätta igång något slags kulturellt raskrig, för det tror jag inte. Däremot är folk så jävla bortskämda och lata att man inte orkar bry sig om det lilla självklara faktum (som jag är övertygad om att alla vet innerst inne, men är lite för bekväma för att orka tänka på) att de pengarna du sparar på att köpa det billigaste köttet, är det ett djur som får betala i form av onödigt lidande. Men muslimer, de vet vi ju redan att de är farliga för de krigar, mördar, våldtar, misshandlar, förtrycker osv, så att vi lägger till att de misshandlar djur pga sin religion är ju ingen big deal. Då slipper vi ju känna dåligt samvete när vi steker tacofärsen på fredagskvällarna, för muslimerna är ju mycket värre!
- Apropå muslimer. De har ju sådan hemsk kvinnosyn!
Ja, och jag är säker på att alla de SD:are som för sisådär ett par år sedan kommenterade någon krönikörs text (som inte helt stämde in på den världsbilden en SD:are förmodligen har) om muslimer och våldtäkter med kommentarsmästerverk som "Jag hoppas du blir våldtagen!"/ "Jag hoppas din familj blir våldtagen" säääkert har en helt fantastisk kvinnosyn. Det har väl förresten SD:are generellt, eftersom de vill avskaffa allt jämställdhetsarbete och avfärdar genusvetenskap som trams.
- Apropå jämställdhet, feminister=manshatare!
Varje gång jag hör/läser det där påståendet vill jag bara skjuta mig. De enda manshatarfeminister som finns finns i ditt och dina gelikars huvuden.
Nu presenterar ovan nämnda antifeminist ett citat från/länk till dokumentären könskriget.
Om du kostat på dig en googling så hade du, ditt okällkritiska fanskap, vetat att dokumentären könskriget har blivit anmäld 174 gånger till granskningsnämnden för att den är lite klippt och klistrad som skaparna (antifeminister) ville, och några av de medverkande känner inte alls igen händelseförloppet som det visades i dokumentären. Inte en helt tillförlitlig källa alltså.
Jag kan forsätta med det här hur länge som helst, men det orkar jag inte. Därför går vi vidare till de obligatoriska, avslutande visdomsorden:
Kära vänner. Och ovänner ifall jag fått några sådana. Vi lever i den bästa tidsåldern någonsin, rent informationsmässigt. Du behöver inte ha studerat flera år på universitet för att du ska anses ha något slags mandat för att uttala dig i någorlunda viktiga frågor. Du behöver inte ens sitta flera timmar på ett bibliotek (även om det, i min mening, är ett mycket underskattat nöje). Idag har i princip alla myndigheter, företag, och organisationer en hemsida. Vi har även ett i det närmaste oändligt antal tidningar i nätform med olika inriktningar. + en massa rent allmänt pedagogiskt förklarande sidor om olika samhällsrelaterade grejer. Du behöver inte ens lämna tv-soffan om du tar dit en laptop för att allmänbilda dig nog för att veta vad DU kan göra för att hjälpa till att lyfta och styra i frågor som är viktiga för dig.
För ett tag sedan satt jag och pratade med en landstingsfullmäktigepolitiker här i stan. Vi diskuterade just ämnet antifeminism och kvinnofrågor i allmänhet, abortfrågan i synnerhet. Hon sa "Vi ska alltid komma ihåg att allt det som vi tar för givet är aldrig längre än något/några politiska beslut bort från att tas ifrån oss".
Det är jävligt sant, inte bara när det gäller kvinnorättsfrågor.
Det jag vill ha sagt är; Kära vänner och ovänner. Ta inte allting för givet. Engagera er. Läs på, och engagera er.
Oavsett om ni vill åka till Afrika och volontärarbeta, borda oljefartyg med Greenpeace, starta ett nytt politiskt parti, eller helt enkelt vara orakad under armarna, kommentera tidningsartiklar, ha åtminstone en vegetarisk dag i veckan, bara köpa fairtrade-kaffe och hållbart fiske-märkt fisk eller helt enkelt bara våga säga emot när jargongen blivit för otrevlig någonstans. Eller varför inte starta en blogg om ämnet.
Jag lovar, det känns väldigt bra att stå för någonting och kunna argumentera om varför. Det är pinsamt med de som står för någonting men inte har några vettiga argument om varför.
Men ni är inte sådana, läs på och engagera er! För helvete.
Kommentarer
Trackback