prinsessfeminist

Det händer igen. En man blir anklagad för våldtäkt, och massor av människor går ihop och skriker  ”oskyldig” i kör.
Det har knappt gått ett år sedan precis samma sak hände. Två kvinnor blev våldtagna av samma gärningsman, och båda blev baktalade, smutskastade och anklagade för att ljuga. En till och med så illa att hon blev tvungen att flytta från orten där hon bodde. När man kommit fram till att tjejerna inte alls ljög, och historien uppdagades i alla sorters media blev vi alla så förtvivlade. Hur kunde det här hända, år 2010 i Sverige?

Jag är inte på något sätt oskyldig själv. Jag, och åtskilliga tusen till, gick också med i facebookgruppen ”Fria Dennis” och var med där tills gruppen lades ned. Jag var inte direkt engagerad, men vid en snabb titt på informationen så höll jag nog lite med om att det verkade konstigt att en kille som verkade så snäll och trevlig skulle våldta de där tjejerna. Tjejerna som dessutom alla verkade anse var ena lösaktiga små luder med psykiska problem. Men nog skämdes jag den dagen jag hörde om fallet i media första gången och insåg att jag varit med och underblåst hatet mot de tjejerna. Ännu mer skämdes jag när jag insåg att ”bevisen” jag sett var egenhändigt konstruerade av amatörjurister, psykologibesserwissrar och gärningsmannens förnekande familj.

Jag trodde att alla människor som bidragit till misstron mot dessa tjejer kände som jag. Oavsett om det ”bara” var genom att gå med i en facebookgrupp, ställa diagnoser baserat på det man lärde sig i psykologi A-kursen eller ringa och hota tjejerna. Även om man bara stått och sett på, kanske inte ens vetat om det förrän medierna började ta upp det, så borde man skämmas över att det finns så många människor som har källanalytisk förmåga som en grupp klogrodor.  Jag trodde vi lärde oss någonting.

Men nu är vi där igen. Nu är det dock inte bara bönderna i en liten obetydlig bondhåla i Västernorrland som anklagar kvinnorna, utan en väldigt stor del av Sveriges befolkning, över religion-parti-intressegränserna har förenats i sin klara övertygelse att tjejerna som anklagat Julian Assange är pengakåta luder som ljuger. I mitt stilla sinne undrar jag; om Assange inte var alla tangentbordssamhällsrättvisekämpars hjälte, och Bjästakillen inte var klassens populära kille, och saknade förmågan att leta sig sådär äckligt långt upp i röven på vuxna människor, skulle man ändå misstrott tjejerna så? Om Assange istället var en fet, ensamstående lastbilschaufför från Hedemora, och Bjästakillen en Rosengårdsblatte som inte hade några andra vänner än sina blattevänner, hade det ändå varit självklart för en så stor del av svenska folket att de var oskyldiga?

Skämmes tamejfan, svenska folket. Det är tragiskt att vi alla måste hoppas att om vi skulle bli våldtagna  så får det inte vara av en omtyckt person.

Synd, för jag skulle hellre bli våldtagen av Mikael Persbrandt än Anders Eklund.