Jag har tänkt en del på det här med kroppsideal för kvinnor på sistone. 
Flera i min närhet som vill operera sig. En vill förstora brösten, en vill fixa magen, en vill förstora läpparna och så vidare. 
Häromdagen såg jag en uppdatering på facebook om någon som visst skulle göra en kirurgisk helkroppsuppiffning innefattande både bröst, rumpa, mage och lår. Vänner som har fått barn vågar inte bada utan heltäckande baddräkt, andra går hellre i långbyxor i 30 plusgrader än visar sina ben orakade. Förblir hellre kåta och oknullade än ligger med någon kille om fittan, ve och fasa, råkar vara orakad. 
Nog kan jag vara en dömande människa ibland, men den här frågan tycker jag är komplicerad. Själv har jag alltid varit smal, kunnat äta vad jag vill när jag vill utan att gå upp i vikt (ja, det har varit jobbigt med frågor om ätstörningar osv, men jag inbillar mig inte att det varit lika jobbigt som det skulle vara att inte kunna gå ner i vikt), brösten är proportionerliga och jag är nöjd med dem. Fötterna är stora men jag har lärt mig leva med dem också.  Håret är tunt, förutom på benen. Men det är helt okej.
Kort sagt, jag har liksom aldrig känt att jag seriöst behövt överväga någon typ av skönhetsoperation, och innan den dagen kommer vore det ju dumt att stå här och kräva att andra ska offra sig på anti-skönhetsidealets altare och vara nöjda som de är.
Man önskar ju att man liksom kunde säga att det där med att utseendet är så viktigt att det är värt att lägga tiotusentals kronor på det, och dessutom skära i en frisk kropp med allt vad det innebär, bara är någon villfarelse i dessa kvinnors huvuden. Tyvärr är det ju inte så enkelt. Den bittra, rentutav tragiska sanningen är att kvinnor bedöms i sitt utseende i mycket högre grad än män. En offentlig man som säger någonting dumt är vanligtvis dum i huvudet, verklighetsfrånvänd, helt jävla lost och så vidare, medan en offentlig kvinna som säger någonting som inte faller alla i smaken ofta är en ful, äcklig slyna som ingen man vill ha. 
 Från tidig ålder får tjejer lära sig att det viktigaste som finns är att killar skall vilja ha dig. Att man ska vara knullbar. Och det gör mig så jävla förbannad. 
Därför är det svårt att döma alla dessa som känner att de måste operera sig för att vara lyckliga, eller bara vågar visa slätrakade kroppsdelar under halshöjd. För det får konsekvenser att gå mot strömmen och visa att man inte tänker vara en slav under en av patriarkatets starkaste hållhakar. Att visa upp kroppsdelar som inte är perfekta, som hänger eller är skrynkliga eller minimala eller stora eller fulla av bristningar eller helt enkelt orakade och inte skämmas upplevs tyvärr ännu av många som ett hot, ett hot som inte helt sällan gärna skall tryckas ned. Både av  vissa män, och av andra kvinnor.
Men det är klart. Sitter man själv och tränar två timmar per dag, lever på äckliga proteinshakear och lägger tusen spänn i månaden på att vaxa könshåren och allt annat hår så kommer det plötsligt någon halvtjock brud på badhuset med könshår som sticker ut utanför bikinitrosan och som dessutom verkar vara LYCKLIG. Klart man blir provocerad. 

Jag har ju såklart själv varit där, och till viss del fortfarande är. Jag har också tvingat mig upp ur sängen för att panikraka fittan när det bestämts spontanknull. Har också gjort lite diverse gymnastiska övningar för att undvika att ett ragg ska råka ta en på benet, eftersom det varit orakat. 
Men det är någonting jag jobbar på, det är det. Det är ju också en tröst när man inser att vettiga människor som är värda att umgås med och lägga energi på låter människor se ut som de vill. Och har dessutom insett att det finns ungefär 78934 grejer som är så jävla mycket viktigare än att vara perfekt utseendemässigt. 
 



 

"The aeroplane and the radio have brought us closer together. The very nature of these inventions cries out for the goodness in men, cries out for universal brotherhood for the unity of us all."

Så sa han, Charlie Chaplin när han i filmen The Dictator håller sitt finaltal om fred och kärlek och det goda i människan. Nu såhär 60 år senare så kan vi ju lägga till internet som någonting som har "brought us closer together".
Såhär på sistone så har i alla fall jag undrat om det verkligen är något positivt, för gång på gång på gång måste man ju ställa frågan till sig själv "Är folk såhär jävla dumma eller gör de sig bara till?"
Idag har det varit någon typ av upplopp på någon gymnasieskola i Göteborg, på grund av att någon haft ett instagramkonto där de lagt upp sexuella bilder på andra tjejer och kallat dessa för sexuellt relaterade tillmälen. 

 

Däremot minns jag för ett tag sedan när någon skrev till någon bloggare som bloggade om diverse skvaller om andra bloggare, om bloggaren Paow och att hon bland annat skulle ha haft en trekant med två killar när hon varit på utlandssemester. Och att hon typ knullade runt i största allmänhet om jag inte minns fel.
Jag har aldrig läst Paows blogg. Men jag läste inlägget om detta i skvallerbloggen, och förstås kommentarerna till. Många meter text blev det, som verkade ha ett enda mål; nämligen att berätta vilken värdelös, äcklig, ickesjälvrespekterande, vidrig, patetisk, lösaktig liten slampa/hora/slyna hon är.

Alla kommentarer var ju dock inte hatiska. Vissa av dem var ju av det mer finstämda slaget. Ni vet de här som inte nödvändigtvis yttrar något nedsättande tillmäle, men känner sig nödgad att på diverse vis tala om att "Killar giiiillaaaaar faktiskt inte tjejer som knullar runt" och förstås de fyndiga som kör på nyckelliknelsen "Jamen ett lås där alla nycklar passar är ju ett dåligt lås, medan en nyckel som passar i alla lås är ju en aaaawesome nyckel förstår du lilla gumman". 

Låt oss nu bortse från idioterna som tycker att det är vettigt att likna könsorgan med ett låssystem, och istället betänka de andra två kommentarstyperna en stund.

Det är svårt att bestämma vilket som är värst av dem som ogenerat skriker ut sitt patetiska hat och 1800-talskvinnosyn i sexuella nedsättande tillmälen, eller de arma stackars retards som fortfarande sitter fast i föreställningen att det viktigaste som finns för en kvinna är att vara så högt upp som möjligt på männens knullbarhetslista och absolut måste pådyvla sin idioti på oss andra normala människor.

 

Det mest tragiska i det här var ju dock att Paow gick ut och försvarade sig med att hon inte alls haft en trekant och knullat runt. Eller alltså, det tragiska var ju inte att hon just gick ut och försvarade sig, för jag förstår henne. 
Det som är så satans jävla tragiskt är att det fortfarande anses finnas något att försvara i sådana här situationer (för det är ju inte precis första gången en tjej blivit kallad hora/slampa eller så). 
Att vissa fortfarande tycker att det inte är okej för en kvinna att ligga runt. Eller ha trekanter eller åttakanter eller ha sexuella bilder på sig själv ute på nätet. Att folk fortfarande tycker att man måste trycka ned och trycka till de som vågar gå emot normerna. Att vissa fortfarande tror att det viktiga för en kvinna är inte vad hon själv vill göra (om det handlar om att ha sex) utom om vad hennes eventuella framtida kärlek vill att hon ska ha gjort eller inte gjort.
Så mycket tragik, så många idioter. 

Paow har ju såklart inte gjort något fel här, men nog hade jag föredragit om hon istället hade skrivit ett inlägg, eller ännu hellre gjort ett videoinlägg, där hon liksom bara "Japp, hade sammanlagt 18 trekanter på mina två veckors semester. Gött som satan, ni borde prova ni med!" och avslutat med två tummar upp och ett riktigt happyface.. 
Jag älskar kvinnor som vågar gå emot normer offentligt. Alla dessa underbara kvinnor som vågar vara fullständigt osexiga, fula och vulgära i det offentliga rummet. Som Ursula Martinez till exempel, henne skulle jag, trots min tunga, strikta heterosexuella börda, kunnat gifta mig med:

 

 

 

 P.S. Kanske är det så att de flesta män vill ha så oknullade och pimpinetta kvinnor som möjligt, även om jag personligen tror bättre om de flesta män än så. Men i så fall så gör det mig inget, för jag vill ändå inte ha en man med så fånig kvinnosyn. Jag klarar mig ändå. Puss på er! D.S.

 

 

 

Sverigedemokraterna. Var det någon som hade väntat sig någonting annat än att de skulle skämma ut sig fullständigt? Om man nu inte anser att de gör precis det med sin blotta uppenbarelse.

Det förstod man ju redan på valnatten när det stod klart att folkdräktsfjantarna hade fått sig en plats i riksdagen, och hundra testosteronstinna män från typ Filipstad och Sveg vrålsjöng "Jimmie Åkesson Shalalalala". Redan här kunde man ju dra slutsatsen att de antingen är dumma i huvudet, eller så är jävligt dåligt ölsinne ett genomgående drag hos SD:are. Personligen tror jag på en kombination av de båda. 

Hur som haver så har ju fuhrer Åkesson infört nolltolerans för rasism i sitt parti, och det går ju...bra. 

Ekeroth och Almqvist slipper bli uteslutna ur partiet, så de tar en timeout och får gå hemma med typ full lön som vi skattebetalare betalar. Bidragsparasiter, I tell ya.

Det är konstigt det där, det är sjukt många SD-sympatisörer som försvarar dessa två svärmorsdrömmars rasistiska och sexistiska påhopp + järnrören med att de blev provocerade och således var förbannade. 

En annan kan ju också provoceras och bli förbannad, men inte fan går jag och kallar folk babbe eller hora för det. 
Men det är väl så, offerkoftan är varm och skön och det är kanske inte så lätt att hindra de där små rasistgrodorna som då och då vill hoppa ut ur en sverigedemokratsmun.

 

Sen det där med Isovaara och mellanösternkillarna är ju bara SÅ JÄVLA KUL!

Jag hatar Ja till livet. Läste kommentarsfältet på någon artikel i aftonbladet och där hade någon tomte från den där organisationen skrivit, så på så vis hamnade jag på deras hemsida.

Läser att "jämställdisten" Pär Ström har blivit hotad och hånad och därför skall sluta vara verksam i jämställdhetsdebatten.

Jag är kluven. Det är förstås alltid bedrövligt när röster i den offentliga debatten blir tystade på grund av att folk tror att man har något slags frikort att bete sig hur som helst när man sitter bakom en datorskärm. Oavsett om rösten skulle tillhöra Pär Ström eller Gudrun Schyman. Men samtidigt hatar jag ju Pär Ström. Nu tänker ni att "hata, det är ett starkt ord" vilket ni har helt rätt i.

 

Jag är inte sådär jätteinsatt i det han pysslar med. Jag har sett honom på TV några gånger och läst några texter av honom, och i mina ögon är han lite själva definitionen av en såkallad Vit Kränkt Man som fullständigt verkar sakna analysförmåga, inte drar sig för att omkullkasta en hel vetenskap och går och fjantar ner hela jämställdhetsdebatten.

Tänker såhär spontant på när han debatterade med Kawa Zolfagary (grundaren av den briljanta facebook-gruppen "Vita Kränkta Män") på nyhetsmorgon för ett tag sedan och försvarade sin ståndpunkt att kvinnoförtryck/diskriminering är på gränsen till obefintlig, och att det riktiga problemet i samhället är mansförtrycket/diskrimineringen. Och förstås att man inte får säga det som han just sa i det här landet, fast han säger det ändå. 

 Han tog upp ett antal exempel som skulle stödja denna innovativa och lite märkliga tes, ett exempel var att det anses positivt om en flicka är en pojkflicka, men det anses negativt om en pojke är en flickpojke. Det skall också finnas någon typ av starta eget-bidrag som endast kan sökas av kvinnor

Detta är alltså, enligt Pär Ström, solklara bevis på att män är diskriminerade. Faktiskt så kan jag inte förstå hur en person som har sådana oanalyserade argument ens får visas offentligt. 

Sedan fick jag väl inte just mer respekt för honom heller när han har sysselsatt sig med att i sin blogg medelst namn och bild hänga ut kvinnor som anmält våldtäkter/övergrepp. 

Han blir definitivt inte mer trovärdig när han skriver om något jävla Amazonia som har tror håller på att hända här i Sverige. I Amazonia är kvinnorna ledande och har tagit all makt från männen, och det här skall alltså vara en agenda hos åtminstone en del av feministerna. Det här tror han alltså på allvar.

 

Det värsta är ju det att han har en ansenlig mängd anhängare också. Jag kan inte förstå hur det där kommer sig. Var finns de där manshatande feministerna som vill ta över världen och utrota männen? Det pratas om dem typ hela tiden och jag frågar och frågar men ingen kan någonsin visa mig något. Trist tycker jag.

 

Nåja, man ska ju alltid ha ett öppet sinne och beakta möjligheten att man kan ha fel. Såatte någon kan väl ta och tala om för de där tjejerna som får ord som "hora" och "slampa" ropade efter sig i korridoren för att de legat med några killar att det egentligen är männen som det är synd om här! 
Kanske skriva ett brev till tjejerna som var inblandade i Bjästahistorien att de ska sluta gnälla, för det är minsann inte så jävla lätt att vara man i dagens samhälle? Jag tror också att vi måste vara jävligt tydlig hos kvinnorna som fått syra i ansiktet och knappt får gå utanför dörren utan sin man att det INTE existerar någon könsmaktsordning, och till de i genomsnitt 20 kvinnorna* som i år (precis som typ alla andra år) kommer att bli/har blivit mördade av sin manliga partner/expartner att det är männen som lider på grund av sin könstillhörighet, inte kvinnor.

 

*Jämfört med de i snitt 4 männen som mördas av sin kvinnliga partner/expartner.

 

 

 

 

Hörde en rolig grej på radion idag. Sagt av någon nöjd politiker tror jag, har ingen aning om sammanhanget: 

En rubrik på SD:s hemsida säger att "Vi har politiken som bryter utanförskapet", en sverigedemokratisk politiker (tillika musiklärare) från Krokom har skrivit ett brev till Reinfeldt om att det borde öppnas "svenskreservat". Alltså där svenskar kan få ägna sig åt sina traditioner och sedvänjor ifred. Nu såhär i efterhand så hävdar sagda politiker att det var med ett skämtsam ton, för att "sätta fingret på ett problem". 

Fan va trött jag blir på alla jävla SD-anhängare som tror att vi normala människor vill sitta med dem i deras äckliga svenskreservat och äta sill och dricka sprit. Och att alla vi normala människor egentligen håller med dem men är för fega och PK för att våga säga det. 

Man ska göra skillnad på sak och person men jag tycker att det är rent bedrövligt att sånt där folk ens får vistas i närheten av skolungdomar. 

 

 

 

Det är ju sjukt spännande val inatt, och jag vill ju följa, och få hålla tummarna i realtid för att abortmotståndarfjanten inte tar hem det här. Men som genom ett trollslag så ligger jag redan nedbäddad i min stora sköna säng, naken med wienerbrödssmulor i naveln. Vad gör man?

 

Det finns så jävla mycket skit i hiphop-genren. Eller rättare sagt; hiphop-genren ÄR skit. Allvarligt, hur kan det finnas så många som tycker att det är coolt med fultatuerade snubbar som babblar om sina bitches, med något silikonpumpat kuttersmycke som står och ser dum ut bredvid? Hela grejen är så PATETISK!

 

Men det finns ju förstås ett gyllene undantag. Jag har i dagarna drabbats av ett musikåterfall. Första gången jag hörde detta briljanta band, för typ 10 år sedan, så älskade jag dem och köpte (!!) skivan direkt. De senaste åren har  denna kärlek legat lite i dvala under tiden jag vandrat på upptäcksfärd på de vindlande stigarna i den spotifyiska vildmarken, men nu har jag äntligen hittat hem igen. Jag googlar och googlar, men utan någon framgång. 

 

 

 

Någonting som gör mig så jävla besviken, som gång på gång solkar min annars så klara glädjebägare, det är när personer som jag tycker om, kanske till och med börjat beundra lite, plötsligt från ingenstans ger ifrån sig ett exempel på taskig kvinnosyn. 

När man precis börjat tänka att den här bruden/snubben är ju ascool, verkar riktigt vettigt! Så alldeles innan man hunnit tänka klart det så är det som att man ser dem kväljas och hulka sig, man förstår vad som är på gång och man vill rädda situationen genom att sträcka sig efter en sopkorg eller annat lämpligt men hinner inte innan olyckan är ett faktum. Den stickande lukten från den verbala spyan där man tydligt kan urskilja både delar av 1800-talets kvinnosyn, modern sexism och en gnutta antifeminism lägger sig som en dimma i rummet som för bara några sekunder sedan var en hemtrevlig plats där snälla tankar tänktes om varandra.

 

Och inte helt sällan är jag den enda i rummet som faktiskt verkar se, eller i alla fall besväras av, den här spyan som ligger och flyter ut på golvet och sprider sin olidliga stank i varenda liten vrå. Varför?

 

Det här hände mig för några dagar sedan. Jag och ett par andra kvinnor satt och tittade på tv. Camilla Henemark intervjuades, det var väl om den där boken där hon skrivit om sina älskare osv. 

Vid något tillfälle så säger hon någonting i stil med "ja jag skulle ju kunna börja leva anständigt och hålla ihop benen men..." varpå en av dessa kvinnor som sitter bredvid mig kastar ur sig "ja har du kommit på det NU?"

 

Det här kan man kanske tycka var en oskyldig kommentar. DET ÄR DET INTE!! 

Respekten jag fått för den här kvinnan sjönk som en sten. Jag hatar sådant här. HATAR! Kan folk skärpa sig och lägga ner de här patetiska jävla värderingarna så jag kan få tycka om er? 

 

Jag läste att bloggerskan Hanna Widerstedt har kommit ut ur garderoben som ett konstprojekt.

Det här faktumet gjorde att jag fick så mycket tankar att jag känner mig tvingad att sätta dem på pränt för att reda ut dem lite. Jag fick till och med skapa en ny kategori här på bloggen, nämligen "Konst".

 Det finns förstås mycket att säga om att en kvinna, delvis i feminismens namn, skapar en karaktär som faktiskt förlöjligar framgångsrika kvinnor, men det har jag ingen lust att skriva om nu. Däremot, ordfetischist som jag är, så funderar jag lite över begreppet "konstprojekt".

 

Vad är ett konstprojekt egentligen? Vad hände med det gamla hederliga "experiment"? "Se vad som händer"? "Lyfta ett problem"? "Simpel provokation"? Nu kanske jag helt enkelt har varit alldeles för dålig på att tänka utanför ramarna, så att det egenligen är så att det är helt naturligt att kalla en sådan här grej för ett konstprojekt? Det är en möjlig sanning, men då är det en annan fråga som likt en isbrytare rör upp mitt annars så stilla sinne.

 Har jag gjort ett konstprojekt, utan att jag vetat om det?

 

Den enda konst jag annars ansett mig pyssla med är lite mys-streetart när jag och en vän bestämde oss för att pynta en rondell. Men jag tycker det är roligt att provocera, eller i alla fall väcka känslor, och jag strävar efter att göra det så ofta som möjligt. Och är det inte just det som är poängen med konst? Det var i alla fall Hanna Widerstedts poäng. Och jag gör lite som henne, även om hon svänger sig med top notch-provokationer, typ "Jag hatar svenska killar", medan jag nöjer mig med att då och då skicka ut ett påstående eller fråga i cyberspace (facebookflödet), typ "amstaff måste vara de fulaste hundar som finns". Inte för att jag nödvändigtvis tycker så, men för att nämner man t.ex. kamphundar i negativa ordalag så kan man vara säker på att intelligensreserven kommer som ett skott, bara för att visa sig från sin sämsta sida. Det här kan ju i sin tur få någon att tänka till om någonting.

Amstaff är förövrigt typ de fulaste hundar som finns, bara så ni vet. Och jag skiter i om din systers kompis halvbror har just en sådan som är såååååå snäll och världens gosigaste, den är fortfarande jätteful!

Jag vill det, för det skulle se så bra ut i mitt CV:

 

Då hoppas jag att jag tar och kommer ut ur min konstprojektsgarderob snart.

 

Nu kan vi bara hoppas på att fler pinsamma karaktärer kommer följa Hanna Widerstedts exempel och komma ut ur den där konstprojektsgarderoben. 

Kanske var forna Dagens Svenskblad, Numera Ankpressen någonting på spåret redan för två år sedan:

 

 

Läser att det blivit en såkallad kritikerstorm för att ett skolfotoföretag erbjuder sig att retuschera bort oönskade saker på dagisfotona, typ snor, fläckar och oönskat hår i ansiktet.

Gnäll gnäll gnäll, vem fan vill ha ett foto där ens 3-åring ser ut som någon dagis-skitunge som varken kan äta som folk eller snyta sig? 

Nej, fram för fler bilder som man faktiskt kan hänga på väggen utan att riskera att folk tror att ens unge har någon obestämbar utvecklingsstörning. Jag röstar för en renässans för smink, skoliospinnarna och stålstagskorsetter!

 

Lyssnar på Radio1 där Aschberg intervjuar antifeministen Pär Ström.
Nog är jag för yttrandefrihet, men om man så fullständigt saknar förmåga att reflektera och analysera så kanske man helt enkelt bör vara tyst.
Nu ska jag gå och gråtduscha i några timmar, hörs!

 

 

En av mina absoluta favoritpersoner här ute i cyberspacet är den duktiga, smarta, snygga, feministiska och allmänt fantastiska Cissi Wallin.

För er som inte vet vem detta fabulösa fruntimmer är, så skriver hon en blogg  som ni borde kolla in, den handlar mycket om att våga förverkliga sina drömmar och så vidare. Hon har även en sjukt bra talkshow i radio1 varje vardag med start kl 13, där olika aktuella ämnen diskuteras på ett sådant där riktigt bra, reflekterande sätt så man alltid får någonting nytt att fundera på när man lyssnat på henne. Nu ska hon och några andra fabulösa fruntimmer dessutom starta ett eget produktionsbolag, enbart för kvinnor.

Självklart, lika jävla självklart som klamydiabrevet efter studentfesten, så skall den konstant bittra tangentbordsmobben naturligtvis projicera och tvångsdela med sig av sitt illa dolda kvinnoförakt och egna patetiska och förmodligen befogade livsångest. Jag ids inte leta fram kommentarerna själv så jag kopierar de som Cissi själv lagt upp på sin blogg: